Radagast och Bombadills "Dubblo" kattliv: Andra halvåret

Halvårs-dag

Söndagen den 4 maj blev killarna 6 månader. Dessvärre hade jag insjuknat i en ordentlig förkylning så vi hade ingen fest för dem. De fick lite extra uppmärksamhet och kattgodis i alla fall.

Vi oroade oss naturligtvis också för vad som snart skulle inträffa. Det verkade också som om de kände på sig något för de var extra livliga och ville var där vi var hela tiden.

Dubblo liggandes vid utkiksplats

Radagast dåsande vid trappa

Taxi

På tisdagen (6 maj) tog vi oss till Regiondjursjukhuset i Bagarmossen med hjälp av taxi och katterna fick åka i sin transportbur bak i ett stort bagageutrymme på bilen. Radagast jamade hela resan, men den varade endast i 10 minuter, så det blev inte så jobbigt för honom. Väl framme var vi lite tidiga och fick vänta på att bli insläppta. Kissarna satt och darrade i buren, men var lugna.

Bävan

Vi kände en viss bävan eftersom det denna dag var dags för kastrering. Husses kände extra med kissarna eftersom det är en stor grej att göra ett sådant ingrepp på manligheten. Själv var jag mer orolig att de skulle sövas ned. Det finns ju djur som inte vaknar upp igen eller att de inträffar komplikationer när de är sövda.

Gott bemötande

Vi fick ett mycket gott bemötande och fick vara med när de skrevs in. Jag plockade upp en katt i taget och en läkare lyssnade på hjärta och lungor. De fick sedan ett varsitt halsband innan de blev nedstoppade i en liten transportbur för att föras till operationsavdelningen. Killarna vägdes också. Radagast är nu uppe i 4,3 kg och Dubblo har precis passerat 4 kg.

Återseende

Kl. 14.00 fick vi komma tillbaka för att hämta hem våra kissar. Vi var där punktligt, men fick vänta lite. Vi var för rastlösa för att kunna sitta. Tiden det tog innan vi fick återse dem kändes som evig, men tillslut fick jag syn på dem där en kvinna kämpade med buren. Hon vinkade fram oss och berättade att allt var bra. Hon tyckte att kissarna var mycket fina och såg ut att vara i god form.

Det kändes ändå lite ömkligt att se båda killarna med ett gult bandage om höger framben. De såg också så små ut där de satt i sin bur, och de var så stilla. Det kändes i alla fall mycket skönt att se dem igen och veta att allt gått bra.

Hemma

Så fort vi kom innanför dörren hemma släppte vi ut kissarna. De gick lite vingligt och haltade med benet som hade bandage, men enligt instruktioner så tog vi av det direkt, och då gick katterna som vanligt igen. Lite lustigt!

De hade en varsin rakad fläck på benet där kanylen suttit för bedövningen och där ingreppet gjorts. Pälsen baktill var mycket tovig och jag undrade hur vi skulle få ordning på den. På ett par dagar var dock pälsen normal igen då de ordnade med detta på egen hand.

Dubblo betedde sig nästan som vanligt, med Radagast var mer vimmelkantig och var klumpigare än vanligt.

Eftersom jag var dålig (förkyld) så gick killarna och jag och vilade i dubbelsängen, och det var väl behövligt!

Förändringar

Enligt uppgift från veterinären så kan det dröja upp till en månad innan vi märker någon förändring på killarna. Redan samma dag tyckte vi att Dubblo var betydligt mer tillgiven. Han kommer nu fram för att kela och stryker sig mot oss mycket mer än tidigare. Radagast har inte ändrats lika mycket men även han kelar mer nu!

Detta betyder dock inte att de slutat leka wrestling och gör sina busstreck.