Tiden går

Högtid

I dag vi kl.12 firade vi en månad tillsammans med våra "Sibbar"! Tiden har verkligen gått fort och vi har väl börjat vänja oss vid att ha våra nya familjemedlemmar.

De har vuxit på denna månad och fast de fortfarande är små tycker jag nog att de är rätt stora i jämförelse med vanliga huskatter. På måndag blir de 17 veckor ( 4 månader på tisdag ) och väger båda över 2,5 kg.

Fantastiskt

Det är en härlig känsla att ha ett par så tillgivna kompisar med sådan egen vilja. Du blir inte deras kompis så lättvindigt. Kanske är känslan därför så speciell!

Vi har alla lite olika relation till dem beroende på hur vi själva är och beter oss mot dem.  Mig följer dem hack i häl eftersom jag går runt överallt och öppnar många spännande utrymmen som de kan passa på att utforska. Dessutom fascineras jag av att leka med dem. De är så roliga och underhållande samt tokiga i bland.

Olika stil

Som jag berättat tidigare är ju Dubblo den lilla söta, men också vår lilla tok. Han kan hitta på de mest galna upptåg och tuggar som en liten hund på allt, men han är också den som flörtar och ställer sig in hos oss så att vi raskt förlåter honom allt!
Alldeles nyligen kom han på ett nytt bus. På mitt skrivbord har jag en skolåda med lite småprytlar och saker jag vill ha ifred. Locket var lite på glänt och det upptäckte vår käre buse och lyckades snabbt öppna så att han kom ned för att plocka upp en av hans favoritleksaker- ett hårband. Med detta försvann han i väg illa kvickt. Vi låter honom hållas en stund men plockar bort det innan han ätit upp en bit!

Radagast har lite mer stil, och har en mycket fin hållning. När man lyckas få honom intill sig och klappa honom skiner vi upp lite extra. Det får man inte utan att han vill det själv! Då bjuder han på sig själv och trycker sig mot en och tittar på oss med sina stora ögon.
Radagast är den som pratar mest och har en mörkare stämma både när han jamar och spinner.
Han kan även morra vilket kommer fram när vi leker med kattspöet med fjädrar. Då går t.o.m hans bror undan ....

Ytterdörren

Det som är svårast och mest bökigt med kissarna är när vi ska lämna hemmet. Katterna har nämligen upptäckt att ytterdörren är det något alldeles särskilt med. Vi har en innerdörr, men utrymmet är inte så stort att man kan stå mellan inner- och ytterdörren.

Om en eller ett par personer ska gå ut får den som är kvar samla upp eller distrahera katterna. Dessvärre känner de ju igen ljudet när man öppnar så då kommer de raskt springande.

Killarna är ju innekatter och får absolut inte gå ut förrän vi har tränat dem att gå i sele.

Jobbigast är när vi alla ska gå ... Vi slussar ut varandra och siste man sätter katterna i fönstret och de som är utanför pratar genom fönstret med dem tills siste man är ute. Det fungerar hittills.

När vi kommer hem visar vi oss i fönstret och blir dirigerade in .... Ni hör det låter lite galet!

Lek med mat

Katter är ju inte som hundar utan de ska äta flera gånger p.g.a deras matsmältning. Därför har jag provat att gömma mat i en toarulle som de kan plocka ur. Det tog lite tid innan de förstod hur man skulle göra men snart fungerade det. Jag har även provat att lägga mat på "pinnen" under stolsitsen mellan stolsbenen så att de får putta ner den för att sedan äta upp. Det verkade gilla även det!

Nästa utmaning för dem är att få upp mat ur en liten mugg där huvudet inte får plats. Det är tänkt att de med tassens hjälp ska få upp maten förstås. Vi provar igen när de är lite mer hungriga ...

/Helene